Mohamad Hassans rapport från kommunstyrelsen

Här kommer höstens fjärde rapport från sammanträdet med kommunstyrelsen, alltså Uppsalas regering. Vad var det som vi Uppsalapolitiker beslutade? Eller vilka ärenden var vi oense i? För det mesta brukar vi vara eniga över partigränserna.

Kommunstyrelsens dagordning innehöll idag 45 beslutsärenden, inklusive 16 motioner. Således var det ”bara” 29 beslutsärenden kvar. Nedan berättar jag om de 14 ärenden som kommunstyrelsen INTE var eniga i.

Obs! Alla yrkanden listas längre ned på denna sida. Tryck här för att läsa dem. 

Vilka ärenden var vi då oense om idag?

Ärende 3 handlade om uppföljning av budget för exploateringsprojekt per augusti 2021. Uppsala är en av få kommuner, om det ens finns några, som kan redovisa alla exploateringsprojekt på det sättet med ekonomi och tidsram. I det här ärendet yrkade M, KD med instämmande av Simon Alm (-) att projektet Norra Hovstallängen ska avbrytas. Det betyder att de inte vill att det ska byggas en skola på gamla busstomten i industristaden, vid den gamla bussdepån. Ärendet gick igenom enligt liggande förslag.

Ärende 5 handlade om samverkan mot skjutningar och andra våldsbrott. Det är en samverkan mellan Polisregion Mitt, Uppsala kommun, Kriminalvården region Mitt samt Brottsförebyggande rådet med mål att minska det dödliga våldet i Uppsala. Simon Alm (-) yrkade att visionen ”Uppsala kommun ska ha en nollvision för att personer drabbas av grova brott” ersätter förslaget i andra att-satsen, och i andra hand att förslaget om ”att Uppsala ska ha en nollvision för personer som dör i sprängningar och skjutningar” avslås och att ärendehandlingen kompletteras med vilka konkreta förväntningar Uppsalaborna kan ha vad gäller GVI-metodik i Uppsala kommun. Stefan Hanna (-) yrkade att Uppsala ska ha en nollvision för brott. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 11 handlade om ansökan om verksamhetsstöd för RFSL Uppsala år 2022–2023. Här yrkade KD och Simon Alm (-) avslag till förslaget. Syftet med verksamheten är att främja HBTQI-personers rättigheter och hälsa genom att erbjuda stöd och utbildning, att samarbeta med olika samhällsaktörer samt genom att lyfta HBTQI-kultur i Uppsala. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 12 handlade om ansökan om verksamhetsstöd för Volontärbyrån Uppsala 2022–2023. Syftet med verksamhetsstödet är att förmedla volontäruppdrag och erbjuda föreningslivet olika former av kompetensutveckling kring frivilligverksamhet. Här yrkade KD, M och Simon Alm (-) avslag till förslaget. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 13 handlade om ekonomiskt stöd till STUNS Energi. STUNS Energi medverkar till att utveckla Uppsalaregionen som en ledande testbädd inom energi- och miljöområdet där nya tekniker, tjänster och affärsmodeller prövas och utvecklas. Här yrkade Simon Alm (-) avslag till förslaget. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 14 handlade om nollvision mot våld i nära relationer. En nollvision mot våld i nära relationer kan öka kännedomen om problemen och öppna upp det offentliga samtalet. Den kan bidra till att fler vågar prata om sina erfarenheter och att samtalstonen kan förändras på både arbetsplatser och i skolan. Här yrkade Simon Alm (-) och Stefan Hanna (-) att samtliga att-satser stryks och ersätts med att Uppsala ska ha en nollvision för brott. Beslutet blev i enlighet med förslaget.

Ärende 20 handlade om yttrande över samrådshandling Fyra spår Uppsala, Söder Bergsbrunna –Uppsala Centralstation. I det här ärendet yrkade M, KD med instämmande av Simon Alm (-) och Stefan Hanna (-) att ett tredje alternativ tas fram med syfte att bygga om hela stationen. Säckspårslösningen tas bort och alla spår blir genomgående. Beslutet blev i enlighet med liggande förslaget.

Ärende 22 handlade om yttrande angående förslag till naturreservat vid Rungarn som ligger i närheten av Knutby. I det här ärendet yrkade M, KD med instämmande av Simon Alm (-) och Stefan Hanna (-) att kommunen ska rekommendera Länsstyrelsen att inte i nuläget gå vidare med bildande av naturreservat för att istället möjliggöra en fortsatt utveckling för området. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 23 handlade om antagande av fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna inklusive Bergsbrunna. Alltså program för att eventuellt bygga 21 500 bostäder i södra Uppsala. Även här yrkade M, KD, V, C, SD, Stefan Hanna (-) och Simon Alm (-) på tillägg, återremiss och avslag på förslaget med olika motiveringar och ingångar. På länken här kan ni läsa alla yrkanden. Beslutet blev i enlighet med förslaget och debatten kommer att fortsätta i kommunfullmäktige den 13 december.

Ärende 24 handlade om villkorat genomförandebeslut samt samverkansavtal med regionen om genomförandet av spårvägsutbyggnad. Det här handlar om att Uppsala kommun tillsammans med region Uppsala går vidare med planerna underförutsättning att staten säkrar medfinansiering. Avgörandet blir under 2022 när staten har svarat om hur medfinansieringen blir. Även här yrkade M, KD, C, SD, Stefan Hanna (-) och Simon Alm (-) på tillägg, återremiss och avslag på förslaget med olika motiveringar och ingång. På länken här kan ni läsa alla yrkanden. Beslutet blev i enlighet med förslaget och debatten kommer att fortsätta i kommunfullmäktige den 13 december.

Ärende 26 handlade om redovisning av partistöd 2020 samt utbetalning av partistöd för 2022. Här yrkade KD att partistödet ska minskas med 10%. Beslutet blev i enlighet med liggande förslag.

Ärende 28 handlade om revidering av lokala ordningsföreskrifter för Uppsala kommun. Här yrkade M och KD att organiserat tiggeri inte ska tillåtas och att tillägget ovan ska vara ålagt med penningböter. Stefan Hanna (-) yrkade på återremiss då det fortfarande saknas viktig reglering av elsparkcyklar. Simon Alm (-) instämde med M och KD och lade ytterligare yrkande om att i ordningsföreskrifterna belägga gatumusik med tillståndsplikt. Beslutet blev i enlighet med liggande förslaget.

Ärende 29 och 30 handlade om den gemensamma räddningsnämnden. Här yrkade Simon Alm (-) på att Uppsala kommun lämnar samarbetet i den kommungemensamma räddningsnämnden för att istället återgå till att bedriva verksamheten i egen regi. Beslutet blev i enlighet med det liggande förslaget.

Åter, en påminnelse om detta:

Vad är en motion?
De flesta motioner lämnas in av oppositionen men motionsrätten gäller alla. En motion är ett förslag som bereds av berörda nämnder och kommunstyrelsen för att sedan beslutas i kommunfullmäktige. Även om motioner är beslutsärenden blir det mestadels ett nej från de som styr och motionärerna röstar ja med stöd av hela eller delar av oppositionerna. Debatten om motionerna och andra ärenden kan ni följa i kommunfullmäktige, den 13 december 2021 med start kl. 13.00, via webben eller på plats.

Vad är en reservation kontra särskilt yttrande?
Skillnaden mellan ett särskilt yttrande och en reservation är att med ett särskilt yttrande är man för beslutet men vill ändå markera en något avvikande ståndpunkt. En reservation lämnas när man är emot beslutet och tydligt vill markera att man är emot. Därför skriver jag sällan när en del partier lämnar ett ”särskilt yttrande”.

Obs! Varken Centerpartiet eller Sverigedemokraterna har numera en ordinarie ledamot i kommunstyrelsen och kan därför inte yrka eller lämna en reservation, men de kan lämna in ett särskilt yttrande. I det avseende är det C och SD:s sätt att markera att de är emot ett förslag. Centerpartiet finns inte heller med i de yrkanden som M och KD lämnar, men de är för det mesta med på yrkandena. Det syns dock inte i protokollet eftersom de saknar en ordinarie plats för tillfället. Jag kommer framöver att skriva ((C)) när Centerpartiets ersättare och tillika gruppledare, Jonas Petersson, håller med M och KD eller oss i några beslut.

Vad är en återremiss?
Återremiss är när styrelsen inte avgör ärendet, utan i stället skickar tillbaka ärendet för ytterligare beredning. Det är också ett sätt för oppositionen att skjuta upp ett beslut och ”begär” mer underlag. Eller om det framkommer nya uppgifter där beslutfattare, även de som styr önskar kompletteringar. Måste även tillägga att tillvägagångssättet att yrka återremiss används av alla oppositioner oavsett partifärg.

Vad är en bordläggning?
Till skillnad från en återremiss där ärendet måste ändras eller kompletteras så innebär bordläggning att ärendet kommer tillbaka oförändrad. Ibland vill man invänta att någon annan nämnd ska fatta ett beslut eller att ärendet kommer ut till ledamöterna sent och ledamöterna önskar mer tid för inläsning. Bordläggning kan alltså bero på flera anledningar.

Vad är en politisk vilde?
I Sverige är en politiker alltid vald av folket från ett parti. Till skillnad från i en del andra länder finns det inga personliga eller oberoende mandat i fullmäktige eller i riksdagen. Oavsett personkryss tillhör mandatet partiet, inte personen. Detta av den enkla anledningen att utan ett parti, inget mandat. Dock kan det uppstå politiska vildar under en mandatperiod. Det handlar om när en person själv lämnar sitt parti eller om ett parti utesluter en person. Om dessa personer då väljer att behålla sitt mandat kallas personen för en politisk vilde. I Uppsalas kommunstyrelse finns idag två politiska vildar, Stefan Hanna (tidigare Centerpartiet) och Simon Alm (tidigare Sverigedemokraterna).

I Uppsalas kommunfullmäktige finns det totalt fem politiska vildar (inklusive Stefan och Simon) efter det att Therese Rhann lämnade Vänsterpartiet, Karin Ericsson lämnade Centerpartiet och Knut Godskesen lämnade Sverigedemokraterna men samtliga sitter fortfarande kvar i fullmäktige.

Det var en hel del ärenden från kommunstyrelsemötet idag. Detta var det sista mötet med kommunstyrelsen före sommaruppehållet. Men vi har en hel del möten kvar i arbetsutskottet och nämnder och bolagsstyrelser. Några veckor till innan vi kan pausa lite.

Jag måste återigen passa på att säga att det politiska uppdraget är utvecklande, stimulerande och viktigt för att upprätthålla vår demokrati. Hitta ett parti som passar dina idéer och engagera dig speciellt i dessa dagar då partier håller på att genomföra processer att fastställa sina listor inför valet 2022. Du behövs!

Ha en fortsatt trevlig vecka!

/Mohamad Hassan

Alla yrkanden

• Yrkanden från (M) och (KD) (pdf)
• Yrkanden från (V) (pdf)
• Yrkanden från Stefan Hanna (-) (pdf)
• Yrkanden från Simon Alm (-) (pdf)

Yrkanden ärenden 23. Antagande av fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna inklusive Bergsbrunna

Moderaterna

Yrkande
Moderaterna

Vi yrkar:

Att ärendet avslås

Fredrik Ahlstedt (M)
Therez Almerfors (M)
Christopher Lagerqvist (M)

Kristdemokraterna

När beslut om Uppsalapaketet fattades i kommunfullmäktige januari 2018 reserverade sig KD mot förslaget, då vi ansåg att bebyggelsen borde ligga längre söderut mot kommungränsen, och att staten inte borde detaljreglera bostadsbyggande exempelvis när det gäller ”täthet, materialval och parkeringar”.
Vi har sedan följt processen och vid de två samråden lämnat inspel från KD i Uppsala kommun. Tyvärr har små förändringar gjorts av förslaget, varför vi inte kan ställa oss bakom det. Bebyggelsen är för tät, för omfattande, för nära inpå befintlig bebyggelse, innehåller för lite småhus och är inte utformat efter människors behov och önskemål. Man beaktar inte de kulturhistoriska värdena, exempelvis runt Linnéminnet i Sävja (varför vi avslog S+L+MP:s tilläggsyrkande som bara innebär en förskjutning i tid), och bygger dessutom utanför det område som ingår i avtalet med staten på åkrarna nedanför Sävja gård. Vi hade velat förskjuta bebyggelsen till mellan E4 och järnvägen (varför vi biföll yrkandet om planprogram Nysala /Dansike) och samarbeta mer med Knivsta kommun, som då också inte skulle behöva ha en ny pendeltågsstation i Alsike. I stället för en kommunal ridanläggning vill vi ha ”Söderby Trädgårdsstad”.

Vi beklagar att den politiska majoriteten inte förmått ha en bättre förankring, och samarbete med övriga partier, varför resultatet helt enkelt blir dåligt. Vi anser att man bör överväga en folkomröstning om hela utbyggnaden av spårväg och bostäder i södra Uppsala. Som vi ser det behöver vi ha en förnyad diskussion med staten om hela projektet, 48.000 bostäder enligt nuvarande utformning i Knivsta och Uppsala passar helt enkelt inte in och blir svårt att genomföra.

Jag yrkar därför

Att ärendet avslås samt att en förnyad diskussion med staten upptas om avtalets innehåll.

Jonas Segersam (KD)

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har tidigare i beslutsprocessen lagt fram flera förslag som minskar det tillkommande områdets miljöpåverkan, till exempel större respektavstånd till Stordammen, större respektavstånd till Lunsens naturskyddsområde, minskad andel utrymmeskrävande småhusbebyggelse. Delar av våra förslag har vi fått gehör för i slutjusteringar av ärendet, men andra delar av våra förslag har övriga partier visat ett oroväckande ointresse för. Dessa större justeringsförslag är det nu tyvärr att driva då det skulle kräva ett nytt samrådförfarande och en tidsförskjutning som äventyrar möjligheter att bygga bort bostadsbrist och fram hållbara transporter och järnvägsutbyggnad. Men fortfarande finns det andra områden där justeringar är möjliga utan att ett nytt samrådsförfarande krävs.

Med anledning av detta yrkar Vänsterpartiet:

Att andelen hyresrätter i utbyggnadsplanerna i området ökas till 50 procent.

Att den planerade stadsdelen vid nya stationsområdet i Bergsbrunna görs till en bilfri stadsdel samt att reservatet för framtida bilbro över naturkänsliga områden av Fyrisån stryks.

Att förskolegårdarnas friyta per barn i utbyggnadsplanerna av området bestäms till 40 kvadratmeter.

Stefan Hanna

Jag yrkar avslag på förslag till beslut. Jag yrkar på att arbeta fram en ny Fördjupad översiktsplan för de sydöstra stadsdelarna samt för kransorterna Vattholma, Skyttorp, Järlåsa, Vänge, Björklinge och Bälinge.

Stefan Hanna
Kommunalråd

Simon Alm

Denna fördjupade översiktsplan är alldeles fel i flera viktiga ingångsvärden. Ett antal väsentliga sådana kan sammanfattas i en punktlista enligt nedan:
* Alldeles för många bostäder på en liten geografisk yta. Bostadsbyggandet behöver planeras för att fördelas ut över vår stora kommun istället för att koncentreras i södra Uppsalaborna
* För hög bygghöjd där upp till åtta våningar höga bostadsbyggnader medges. I sin iver att skapa koncentrerad bebyggelse för att tränga in tillräckligt många människor för att det ska passa olika tekniska systemvallösningar är en bakåtvänd strategi. Stad ska byggas för människorna, inte tvärtom där man sätter olika ideologiska tekniska systemvalslösningar främst och anpassar antalet bostäder för att någon politiker ska kunna få bygga järnväg för många miljarder.
* För lite lyft mellan byggnaderna. Det skapar en känsla av industristaden där man närapå kan hoppa mellan de olika byggnadernas balkonger. Det ger skuggiga miljöer med lite ljusinsläpp.
* Det som framförallt saknas redan idag, och som inte tillnärmelsevis tillgodoses i förslaget, är villa och radhusbebyggelse. Den sortens boendemiljöer flest, och framförallt barnfamiljer, vill bo i.
* Felprioritering av transportlösningar där kollektivt resande får för stort utrymme och individuellt resande för litet. Framtidens resande sker i högre grad individuellt även om inslag av kollektiva lösningar också kom mer att finnas kvar, där Bergsbrunna station kommer bli ett viktigt inslag i området.
* Fulhet står i centrum för byggandet, vilket är en del komponent i misslyckandet med
miljonprogrammet. De allra flesta människorna vill bo i vackra boendemiljöer både vad gäller arkitektur, parker och konst. På sida 42 i handlingen ges ett smakprov på fruktansvärt ful boendemiljö där trött betong möter oambitiöskonst, vilket verkligen skulle passa in på Bandstolsvägen och förstärka det områdes befintliga misslyckade karaktär. Här är det ett totalt feltänk.
I bostadsbristen som råder i Mälardalen kommer bostäderna att kunna fyllas med delvis olyckliga människor. De behöver en bostad där arbetstillfällena finns, men har inte råd med en villa eller ett radhus eftersom snedvridningen mellan utbud och efterfrågan för den sortens boendeform kommer att öka med anledning av det enorma överutbud av lägenheter i höghus som kommer att skapas med denna planering. Det är mycket gynnsamt för de som redan äger villor och radhus när dess a invånare kommer att kunna åtnjuta en högre värdetillväxt på sina bostäder än vad som annars skulle vara fallet.
En sådan utveckling är dock starkt negativ för barnfamiljer och par som vill ha alla delar på plats innan man väljer att bilda familj. Villa, volvo och vove blir svårare att uppnå, vilket bidrar till än mer uppskjuten barnafödandeålder med tillhörande problem som förhöjd risk för att bli barnlösa och att barnen får olika sjukdomar som vanligare förekommer vid hög barnafödande ålder.
Sammantaget är detta ett område som förvisso skapar förutsättningar för storskaligt bostadsbyggande, men det blir ett enda stort misslyckat miljonprogramsliknande område som riskerar att bli ett enda stort utanförskapsområde. Uppsala har all möjlighet i världen att planera för en annan sorts storskalig utbyggnad av bostäder med människan i främsta rummet.

Med anledning av ovanstående yrkar undertecknad
att ärendet avslås

Yrkanden ärenden 24. Villkorat genomförandebeslut spårväg och samverkansavtal med regionen om genomförandet av spårvägsutbyggnad

Moderaterna

Villkorat genomförandebeslut samt samverkansavtal med regionen om genomförandet av spårvägsutbyggnad

Yrkande
Moderaterna

Vi yrkar: Att ärendet avslås

Fredrik Ahlstedt (M)
Therez Almerfors (M)
Christopher Lagerqvist (M)

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna har tidigare drivit på för att få spårväg till Uppsala. En ny järnvägsstation söder om Bergsbrunna behöver kunna nås av resenärer från övriga delar av Södra Uppsala. I avtalet med Staten fanns ett utlovat stöd för finansiering av denna utbyggnad.

Det som sedan skett är att planerna utökats till spårvägsutbyggnad i centrala staden, och vårt parti bytte då inställning och sa nej till denna utveckling. Två spårvägslinjer som går ihop över Islandsbron och genom Bäverns gränd / Kungsgatan skulle orsaka en oacceptabel trafikinfarkt och stänga dessa stråk för biltrafik. BRT är inte bättre eftersom det kräver liknande investeringar, men ger en lägre kapacitet. Därför har vi sedan 2019 drivit linjen att planeringen för centrala Uppsala bör avbrytas. Det finns ingen anledning att ta fram en detaljplan för 17 km spårväg, när det dessutom är osäkert om vi får någon statlig finansiering av projektet. Även ”Ultunalänken”, spårväg över Fyrisån har stött på patrull och är tekniskt avancerat och därmed dyrt. Vi står ändå fast vid den ursprungliga planeringen när det gäller denna kortare sträcka, och därför yrkade vi avslag på enbart att-sats 2 och 3 i förslaget.

Jag yrkar därför

Att att-sats 2 och 3 i förslaget avslås

Att att-sats 1, 4 och 5 bifalls

Jonas Segersam (KD)

Stefan Hanna

Jag yrkar avslag på förslag till beslut.

Stefan Hanna
Kommunalråd

Simon Alm

Enligt kommunstyrelsens uppföljning av exploateringsprojekt på novembersammanträdet 2021 framgår att man i sin iver, med att försöka få spårvagnsambitionerna att inte framstå som fullt lika dyra som de faktiskt är, glömt bort att beräkna kostnaderna för trottoar, GC bana, planering och flexzon helt och hållet. Man har dessutom försökt flytta andra stora kostnader från spårvagnsambitionerna till sidoprojekt såsom Gottsundaprojektet som prognostiseras kosta 227 miljoner på egen hand, vilka till en meningsfull del naturligtvis hänger ihop med att bygga om stadsbilden för att passa spårvagnsutbyggnad.

Under minst fem års tid har kommunen systematiskt tagit förberedande kostnader för spårvagnsambitionerna trots att inget slutgiltig beslut har fattats och trots att ingen budget har funnits.

Handlingarna bara i kommunstyrelsen har i klart över ett dussintal tillfällen kunnat sammanfattas som ”kostnadshöjande för sammanhanget, men ändå bra för då blir spårvagnsbeslutet i sig billigare”.

Det har handlat både om planerande beslut och fysiska sådana där man byggt om vägar för att underlätta ett framtida eventuellt spårvägsbygge.
Spårvägsbygge saknar skalbarhet i sin initiala investering. Den stora delen av kostnaden måste tas per omgående genom att de facto lägga spå ren och gräva om kablar och mark för att skapa rätt beskaffenhet för spåren. Därtill kommer kostnaderna för att ändra den fysiska planeringen med anledning av linjedragningen där spårvagnarna inte kan svänga på samma sätt som befintlig fysisk struktur är anpassad för.

Alternativet till spårväg är att bygga ut ett Bus Rapid transit (BRT) system som i vissa delar sammanfaller i att kräva initiala kostnader för fysiska ingrepp på stadsbilden, men dessa är dramatiskt lägre om man rättvist konstaterar att BRT ä r en sorts bussystem som förvisso har högre kapacitet än ett normalt bussystem, men kräver inte alls samma omarbetning av vägnätet eller de kablar som ligger nergrävda.

Snedvridande i jämförelser har sedan nästan fyra år tillbaka varit att styret förhand lade till sig ensidiga statliga bidrag för spårvägsutbyggnad, men inte för andra kapacitetsstarka alternativ. Detta kan naturligtvis neutraliseras om den politiska viljan finns till att ställa frågan till staten, på de sätt som ska göras, om vi kan få medfinansiering även för andra systemval såsom BRT.

Hela beslutet är villkorat stora kostnader även för andra inblandade. Staten är berörd tidigare i min motivering, men även Region Uppsala har stora kostnader att axla. Region Uppsala är intimt sammanflätad m ed Uppsala kommuns skatteuttagsbas eftersom Uppsala kommuns invånare sammanfaller till drygt 60 procent med Region Uppsalas. Det innebär att även de kostnader som Uppsala kommun vältrar över på Region Uppsala egentligen till huvuddelen ändå behöver bäras av Uppsala kommuns skattebetalare. De pengar Uppsala kommun tigger till sig av staten slår som bekant inte tillbaka mot kommunens skatteunderlagsbas på samma sätt då Uppsala kommun utgör cirka två procent av Sveriges befolkningsunderlag. Region Uppsala förväntas bekosta spårvagnarna i sig, driftsorganisation för nytt kollektivtrafiksystem, driften i sig av spårvagnar, investering i och underhåll av depå med mera. Det sannolikt flera miljarder kronor som därmed tillkommer projektet som Region Uppsala får betala, varav 60 procent egentligen därmed tas ut genom utökad beskattning av Uppsala
kommuns invånare. När Uppsalas del av detta jätteprojekt är drygt 6 miljarder kronor blir det svårt att se det som trovärdigt att hävda att kalaset på totalen kommer att kost a mindre än 10 miljarder kronor, varav cirka 8 miljarder kronor får bäras av Uppsala kommuns invånare att betala av under resten av sin livstid samt vältra över på kommande generationer.

I sammanhanget är det också relevant att påpeka att slutförandet ligger 8 år fram i tiden, vilket innebär en hel del vid byggnadsprisindexering av beloppen. Det bör klarläggas om man tagit sådan hänsyn med tanke på att byggnadsprisindex har stigit med i genomsnitt 5,2 procent under de senaste 28 åren enligt SCB. Det i sig innebär en kostnadsökning om 2 3 miljarder kronor för projektet beroende på exakt hur byggprisindex fortsätter utvecklas och hur tidigt eller sent under tidsspannet 8 år som tyngdpunkten för kostnaderna tas.

Den stora skillnaden i initiala kostnader är något som kraftigt höjer risken för Uppsala kommuns bostadsbyggande och stadsplanerande för södra Uppsala, samt slår undan benen för kommunen i övrigt. Det sker genom att många miljarder satsas på en liten del av Uppsala kommun som för att minska driftunderskottet kräver en extremt skyndsam massiv utbyggnad av resandeunderlag längs dess sträckning annars kollapsar de ekonomiska kalkylerna. Det stressar den kommunala byråkratin, och även politiken, till att strunta i övriga Uppsala kommuns behov eftersom all eller åtminstone en oproportionerlig kommunal kapacitet behövs för projektekonomin i spårvägsutbyggnad. Denna stress finns inte om kostnaderna i högre utsträckning går att skala upp i den takt stadsplanerandet fortskrider och slutförs i södra Uppsala, vil ket BRT skapar bättre förutsättningar för. Med BRT kan dessutom körfälten i betydligt högre utsträckning också användas av annan trafik såsom taxi eller självkörande fordon när dessa blir kommersiellt gångbara.
Något som är lätt att glömma bort är att tunga initiala investeringar driver på en stress att fort få området klart. När det är ett så pass stort område som vi nu har delvis pågående blir det en kraftig påverkan på Uppsalas framtida profil. Gör vi fel blir konsekvenserna enorma, vilket borde skän kas eftertanke istället för att man bara skyndar på för att man i beräkningsprogram ska nå vissa nyckelmål, men där man i all hast upprepar miljonprogrammens misstag.

Driftsekonomin innebär att kommunen måste ta ett skatteuttag om 190 miljoner om året. Därtill behöver regionen i sin tur ta ut minst 100 miljoner om året, extremt vänligt beräknat med tanke på att den allmänna kollektivtrafikssubventionen då inte är medräknad, där Uppsala kommuns invånare därmed behöver finansiera minst 60 miljoner kronor per år. Det blir drygt 1000 kronor per invånare i Uppsala kommun rakt av beräknat även på barn, varför dessa tusen kronor i praktiken är betydligt mer för de som faktiskt betalar kommunalskatt. Dessa beräknar är i handlingen beräknade med utgångspunkt i att r äntan under flera generationers tid kommer att vara i genomsnitt två procent, vilket är totalt orimligt ekonomiskt okänsligt. Det är olagligt för en bank att låna ut till privatpersoner om dessa inte har marginaler nog att kunna betala lånet, vilket i prak tiken bland annat innebär att banken tar höjd för att räntan inom kort kan komma att stiga till 6,5 7 procent. På lång sikt vet ingen hur räntan utvecklas, men historiskt har räntor på över 10 procent varit standard i vissa perioder av högre ränta. Det bli r därför något oseriöst att under flera decenniers tid förutsätta att räntemiljön permanent kommer att vara parkerad i denna historiskt låga räntemiljö. Om man istället räknar om räntekostnaderna till att vara 6 procent, vilket de mycket sannolikt kommer att vara periodvis under denna långa tidsperiod, tillkommer årliga kostnader om 90 miljoner kronor för kommunen och 30 miljoner för regionen.

Det är i samverkansavtalet orimligt att Uppsala kommun bekostar en så pass stor andel av investeringen när syftet med densamma är att underlätta för det Region Uppsalas kollektivtrafikansvar. Det vore rimligt om Uppsala kommun får någon form av avkastning/del av biljettintäkterna för de många miljarderna Uppsala kommun tar på sig att betala för anläggandet av spårväg.

Slutligen i fråga om systemval är varken ålderdomlig spårvagnstrafik eller BRT framtidens trafiklösningar. Redan bakom oss har vi haft en tydlig trend där bilar i över ett halvt sekel har kommit att dominera som mobilitetslösning där de har haft tillträd e och där sträckan varit bortom den sträcka folk frivilligt väljer att gå eller cykla. Bussen och tåget, vilka är huvudkonkurrenterna, har främst kunnat hävda sig genom tunga skattesubventioner, avsiktlig konkurrensfördel i trafikplanering för vissa områden samt i extremt tätbefolkade städer såsom centralaste Stockholm där gammal stadsplanering lagt hinder för utbyggnad av individuella transportmedel som bilen är. De fördelar som BRT och spårvagnstrafik aldrig kan matcha är skräddarsydda resor utan byten el ler mängder av stopp där man dessutom inte behöver utsättas för otrygghet eller smittspridning. Framtidens systemval kommer sannolikt därför bygga vidare på det system som dominerat 1900 talets andra halva och 2000 talets inledning, bilen, men med nya tekn iska lösningar som gör det möjligt att utnyttja gaturummet bättre såsom bildelningstjänster (en sorts kollektiv trafiklösning) och självkörande teknik som medför fördelar i parkeringsavseende, utökad användarkrets genom att körkort på sikt inte kommer att behövas för den sortens fordon, trafiksäkerhet genom att den mänskliga olycksfaktorn tas bort från trafiken, reducerad kostnad per bilanvändare när en bil kan användas i högre grad än idag när dessa likt taxibilar kan användas av många personer på en och s amma dag med mera. Självkörande teknik är inte fullt utvecklad idag, men har ändå kommit så långt att det känns tryggt att påstå att det är en väletablerad och dominant inslag i trafiken innan år 2050 och miljöfrågan förbättras när antalet resor på en bil under dygnet kan utökas samtidigt som olika sorters eldriftsmetoder redan finns på marknaden idag. Det är bara priset som behöver komma ner, men verkar än så länge så i hög takt åt rätt håll i den frågan.
Hela kommunen ska leva och kommunpolitiker har en skyldighet att försöka behandla sina invånare lika. Det klingar något falskt när så pass stora ekonomiska och förvaltningsmässiga resurser ska prioriteras till södra delen av Uppsala stad. Några mycket konkreta problem med en sådan prioritering är att det förutsätts skapas stora fastighetsägarvärden längsmed en kraftfull satsning på skattesubventionerad kollektivtrafik. Det blir en skattemässig fördel för alla som får den förmånen som privatperson och för de som äger fastigheterna stiger värdena som en natu rlig följd. Dessa effekter är på strikt bekostnad av kommunen i övrigt som under hela perioden av styrmoderlig behandling går miste om skattesubventioner och förvaltningsresurs som givetvis gör livet lättare och skapar fastighetsvärden även på andra håll i kommunen om politiken så vill. Den orättvisa principen är lika allvarlig som om kommunalt VA skulle bli avgiftsfritt och finansieras av skattekollektivet det skapar stora värden för de som får del av förmånen, men lika stor nackdel för de som får motsvarande skattehöjning utan rimliga förutsättningar för anslutning.

Med anledning av ovanstående yrkar undertecknad
att i första hand återremittera ärendet med motiveringen
att kostnadsföra hela underskottet för Gottsundaprojektet, inklusive de delprojekt s om fallit mellan stolarna Gottsundaprojektet och kapacitetsstark kollektivtrafik, till detta beslut.

Eller
att kvantifiera och klarlägga var kostnaderna för trottoar, GC bana, plantering och flexzon ska kostnadsföras.

I andra hand
att förslag 1 avslås
att förslag 2 ersätts med att Uppsala kommun fortsätter planera för BRT
att förslag 3 avslås
att förslag 4 och 5 bifalls