Sommaren 1994 var en tid av gemensam eufori. Vi är många som minns värmen, de sena nätterna och hur ett helt land höll andan när Thomas Ravelli och Kennet Andersson blev hjältar. Men vi är lika många som också minns tystnaden runtom i Sverige då matcherna inte fick utspelas ute på gator och torg.
När matcherna spelades mitt i natten satt de flesta ensamma hemma framför tv:n. Sveriges gator stod tomma. Krogar och mötesplatser tvingades stänga enligt stränga och förlegade serveringstider. Samtidigt som landslaget skrev historia tillsammans tvingades människor uppleva den var för sig.
Tre decennier senare riskerar historien att upprepa sig och bli ett Waterloo för vårt uteliv. Internationella mästerskap spelas återigen i tidszoner som krockar med våra lokala regler. Om inget görs kommer Uppsala än en gång att släcka ner precis när staden borde leva som mest. Det är att skjuta mot fel mål.
Uppsala ska ha en levande och rolig innerstad som på riktigt uppmuntrar kultur, idrott och gemenskap. När Sverige spelar ska vi bygga broar så att vi kan samlas och heja fram landslaget till vinst, tillsammans. Fotboll är en av få upplevelser som fortfarande kan förena människor i en tid som präglas av splittring. Det ska vi ta vara på.
I synnerhet när vi befinner oss i en tid och ett Uppsala där avståndet mellan människor växer och där de gemensamma rummen blir färre. Just därför behövs fler tillfällen där människor möts naturligt. Vid ett bord på en pub kan studenten, professorn, busschauffören och den nyinflyttade Uppsalabon dela entusiasmen och spänningen tillsammans. Det är genom gemensamma upplevelser som sammanhållning i Uppsala byggs. Men då krävs det att politiken inte står i vägen.
Som socialliberaler är vår utgångspunkt enkel: kommunen ska anpassa sig efter medborgarens intresse. När människor vill samlas ska kommunen möjliggöra det. Sedan 1994 har man gjort motsatsen. Det är verklighetsfrånvända regelverk som riskerar att kväva stadslivet när det behövs som mest.
Ska Uppsala vara en stad som styrs av människors vilja att mötas och leva – eller av byråkratiska reflexer och rädsla för att tänka nytt? För oss är svaret självklart. Men det kräver politiskt mod.
En krog med professionell personal och ansvarsfull servering är en tryggare miljö än utspridda och oreglerade hemmafester. Genom att tillåta flexibla öppettider vid stora mästerskap i andra tidszoner flyttar vi framförallt gemenskapen till det offentliga rummet där den kan ske under ordnade former.
Dessutom handlar det om Uppsalas framtid som en rolig och levande stad. En levande innerstad kräver rörelse och liv även sena timmar. Våra krögare och näringsidkare är inte ett problem som ska begränsas, utan det är en fantastisk tillgång som ska uppmuntras för en levande stadskärna. Våra krögare vet bäst om vilka timmar som fungerar för deras verksamhet.
Uppsala har alla förutsättningar. Men då krävs det att vi vågar lämna dåtiden bakom oss. Vi sträcker därför ut handen till det rödgröna styret. Låt oss göra upp om ett roligare Uppsala och bevilja vår motion om flexiblare öppettider vid stora mästerskap. Låt oss trettio år senare visa att vi kan bättre.
När Sverige vinner matcher i USA i år ska inte Uppsala vara mörkt och tyst. Då ska hela Uppsala leva. Skärmar ska lysa, människor ska samlas och jublet ska eka över Fyrisån. Vi säger ja till ett roligare Uppsala för hela Uppsala. Låt oss samla till folkfest och heja fram Sverige till vinst.
Jennie Claesson, kommunalråd (L)
Malin Sjöberg Högrell, regionråd (L)