Varför vill ni rasera idrottsgymnasierna? Riksidrottsförbundets haveri hotar bland annat Celsiusskolan i Uppsala

Under sommaren har utbildningsdepartementet lagt fram en promemoria som föreslår en rad stora förändringar för svenska idrottsutbildningar på gymnasial nivå.

De föreslår bland annat att gymnasieskolor i framtiden enbart ska satsa på elitidrottande elever och att individuell idrottsutrustning ska bekostas av eleverna själva eller av deras vårdnadshavare.

Vilka möjligheter som ska ges de elever som inte nått elitnivå (vid 15–16 års ålder) ska utredas vidare.

Förslagen innebär att denna elevgrupp kommer förvägras möjlighet att kombinera sin gymnasieutbildning med idrott på samma sätt som i dag.

Om detta realiseras kommer det bli en avgörande vändpunkt för många idrottande ungdomar på väg till gymnasiet, samtidigt som det för många idrottsgymnasier runtom i Sverige kan innebära nedläggning.

De som borde agerat i tid och stoppat det olyckliga förslaget är Riksidrottsförbundet (RF). I det avseendet går RF hellre på utbildningsdepartementets linje än står upp för idrottsföreningarna i Sverige.

Samma föreningar som ger RF sitt existensberättigande.

Låt mig ta ett exempel, av många möjliga, på hur genomförandet av förslaget kommer slå sönder en bra verksamhet.

Celsiusskolan i Uppsala är i dag Sveriges största idrottsgymnasium med elever på elitnivå RIG och NIU samt det som kallas LIU, breddidrott. Uppsala kommun beslutade 2003 att samla alla idrottsutbildningar på en gymnasieskola, som på den tiden var ett mindre attraktivt sökalternativ och som dessutom hade ett oförtjänt dåligt rykte.

I detta skede inleddes även ett samarbete med Upplands Idrottsförbund (UIF) som genom specialidrottsförbund och lokala idrottsföreningar stod för specialidrottsutbildningen på skolan.

Uppsala kommun stod kvar som huvudman med ansvar för både idrottsutbildningen och övrig utbildning, men med Upplands Idrottsförbund som entreprenör inom karaktärsämnet specialidrott.

Modellen möjliggör en kombination av gymnasiestudier och idrott inom i princip alla idrottsgrenar, även idrotter med få utövare. 25 olika idrotter erbjuds i dag i Uppsala och modellen har stärkt våra idrottsföreningar både idrottsligt och ekonomiskt. Avtalet med UIF innebär cirka 17 miljoner kronor årligen till föreningarna, något som varit uppskattat genom åren.

Med andra ord, en idrottslig utbildningssuccé som även står starkt ekonomiskt tack vare samarbetet mellan föreningsliv och kommun.

Den nuvarande organisationen har inneburit att eleverna på Celsiusskolans idrottsutbildningar fått en utbildning av god kvalitet. Skolhuvudmannen har genom rektor haft god insyn och tagit stort ansvar för att ge eleverna en utbildning som motsvarar skollagens krav.

Celsiusskolan har under de senaste åren beviljats flera nya NIU-utbildningar och RIG-utbildningar, ett tecken på att både specialförbunden och Skolverket ansett att Celsiusskolans idrottsutbildningar med nuvarande modell håller god kvalitet.

Inte heller Skolinspektionen har haft några anmärkningar på kvaliteten i idrottsutbildningarna. Resultaten för eleverna har varit mycket goda, samtliga elever på riksidrottsgymnasieutbildningarna och över 90 procent av eleverna på nationell idrottsutbildning har tagit examen under de senaste tre åren.

Min tolkning av utbildningsdepartementets och RF:s agerande är att de inte ser idrotten som en helhet och en viktig del av den tillväxt som skapar skatteintäkter.

Inget annat departement skulle lägga fram förslag som begränsar återväxten inom sitt eget ansvarsområde.

Tänk om kulturdepartementet skulle lägga fram ett förslag där enbart särskilt språkbegåvade elever ges möjlighet att läsa moderna språk? Eller om infrastrukturdepartementet skulle lägga fram ett förslag där endast elever som redan kan programmering får läsa it?

Idrott är i dag en ekonomisk sektor av grundläggande betydelse för både Sverige och EU. Idrottens andel av de nationella ekonomierna kan likställas med jordbruk, skogsbruk och fiske sammanlagt, och dess relevans bara ökar.

Haveriet från RF i denna process blottar en nygammal diskussion om förbundets roll. RF får årligen miljarder från regeringen att fördela vidare till idrottsföreningar och idrottsverksamheter.

RF:s beroende av regeringen gör dem till en tandlös tiger som inte försvarar idrottens intresse när det verkligen gäller. Det är dags att se över den anmärkningsvärda roll RF har i dag. Ingen annan fristående organisation får miljarder att fördela samtidigt som de står utanför riksdagens uppföljning och klarläggande av hur bidragen nått sitt mål.

Slutligen, Uppsalamodellen och många andra gymnasieskolor i Sverige tillämpar RF:s egna stadgar: ”Svensk idrott vill vara bäst i världen för alla på alla nivåer. Vi vill ständigt utvecklas och förbättras både till form och innehåll. Det bygger på en självstyrande och samlad idrottsrörelse med starka förbund och föreningar samt en utbildningsverksamhet i världsklass”.

Med sitt stöd för utbildningsdepartementets förslag slår RF undan benen för de som försöker leva upp till dessa ledord.

RF:s agerande i denna fråga är lika illa som om Svenskt Näringsliv blint skulle stödja förslag från regeringen där näringslivets intresse inskränks radikalt.

Nu hoppas jag att utbildningsdepartementet lyssnar på remissinstanserna och parerar sitt ursprungsförslag så att ungdomar också i framtiden kan få möjlighet att kombinera idrott och gymnasiestudier, oavsett vilken nivå de befinner sig på.

Beprövad erfarenhet och forskning visar att många elitidrottare når sin fulla potential senare i livet än vid 15–16 års ålder.

Att sortera bort alla ungdomar som inte är elit när de ska söka till gymnasiet leder bara till en sak, Sverige lär gå miste om många idrottstalanger.

Om RF nu har abdikerat ifrån sin roll så är min och många andras förhoppning att utbildningsdepartementet ska rädda idrotten i Sverige!

Mohamad Hassan, kommunalråd i Uppsala (L)
Politisk initiativtagare till Sveriges största idrottsgymnasium

Publicerades i Aftonbladet Debatt 2020-09-23.