Under fotbolls-VM i Frankrike är vi många som följer det svenska landslaget och hejar fram tjejerna och hoppas på ett VM-guld. Det är också hög tid att lyfta fram andra väsentliga jämställdheter i fotbollen som inte har med pengar att göra.

Det finns tveklöst mycket kvar att göra när det gäller förutsättningarna för idrottande kvinnor kontra herrar, exempelvis när det gäller ekonomi, där damerna i bland annat lagidrott har betydligt sämre förutsättningar än herrarna. Men jag vill belysa en ännu viktigare fråga, nämligen kvinnors möjlighet att överhuvudtaget få kunna idrotta.

I en global värld så har vi ett gemensamt ansvar för jämställdheten. När vi ser att gapet blir större och större mellan de kvinnor som får idrotta och de som inte får idrotta ligger det på oss i den fria världen att göra något. Om vi har möjligheten att fatta effektfulla beslut som öppnar upp för fler kvinnors frihet så är vi skyldiga att agera.

Därför är det är dags för FIFA att ställa krav på att alla lag som vill delta i kvalet för fotbolls-VM för herrar (som brukar vara runt 210 nationer), att de även ska delta i kvalet för fotbolls-VM för damer (vilket brukar vara runt 143 nationer). Med en sådan regel är jag övertygad om att kvinnor i över 60 länder får en reell skjuts i jämställdheten och en verklig draghjälp för sin frihet. Och det är viktiga länder att sätta press på. Är det möjligt?

Låt mig ta ett exempel. OS i London 2012 var historiskt på många sätt: flest deltagande länder, många världsrekord, bra organisation och fulla läktare. London bjöd på en riktig folkfest.

Men det var också ett historiskt spel med tanke på jämställdhet. För första gången representerades alla 205 länder av både manliga och kvinnliga tävlande. Även om fördelningen mellan könen inte alls var lika så var det ändå ett viktigt steg mot ett mer jämställt idrottande.

Vi som följde spelen kunde se i media hur kvinnor från Brunei, Saudiarabien och Qatar deltog för första gången. Men väldig få rapporterade om bakgrunden till varför de var där. Det var inte så att Brunei, Saudiarabien och Qatar helt plötsligt blev mer jämställda över en natt och därför beslutade att skickade kvinnliga idrottare till OS.

Bakgrunden var ett modigt beslut från Internationella Olympiska Kommittén med stöd av organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter. De tvingade dessa tre länder att ändra sin inställning till kvinnoidrott under hot om uteslutning från IOK.

Nu bör FIFA gå i IOK:s fotspår och kräva att alla länder som vill delta i fotbolls-VM måste delta med både damlag och herrlag samt tillåta blandad publik i sina nationella serier. Detta kanske låter som en rent idrottslig fråga, men jag vet hur viktigt det är för kvinnor världen över att få denna draghjälp.

Det öppnar upp för nya möjligheter att bli fria att bestämma över sitt liv och forma sin framtid. Alla beslut om jämställdhet, även lokala sådana, påverkar kvinnor i andra länder, särskilt i Mellanöstern. Det som händer i dessa regioner med kvinnorättsrörelser och jämställdhetsarbete är inspirerat av vårt arbete i Sverige och i Norden. När vi agerar lokalt blir effekten global. Världen är närmre än vad vi tror.

Avslutningsvis måste jag påminna om den uppslutning som behövs, att vi i dag gemensamt riktar ett tydligt och skarpt budskap till dem som begränsar flickors och kvinnors frihet både globalt och lokalt: ni kommer aldrig att vinna! Kvinnors frihet är vår sak.